... att den här bloggen är lite konstig. Skiftar i mellan glad och ledsen.
Nu för tiden, så är det en konstig känsla som jag hatar. Känslan är konstig, lite ledsen. En känsla som ingen kan hjälpa mig med. En känsla som inte jag vet nånting om. Den här känslan går inte att få bort. För jag vet inte vem som gör mig så ledsen, så jag får det känslan.
Dom som gör mig mest ledsen är mamma och pappa. Känns som om ingen är stolt över mig. Dom säger varje dag "Jag älskar dig, du är mitt allt!"... men jag har börjat tvivla på att dom verkligen älskar mig. Kanske bara nu jag känner så. Men endå försöker dom dölja saker för mig.
Dom viskar till varandra och tror jag inte hör. Dom tror jag inte blir ledsen, men jag blir bara mer ledsen när dom viskar och pratar massvis om mig med varandra. Dom fattar inte på mig.
Dom frågar alltid vem det är som gör mig ledsen, det första dom frågar är "har du bråkat med nån på internet?" alltså... det är inte det!
bara för jag har bråkat med vissa personer på internet så betyder det att jag inte alltid bråkar.
Om ni inte litar på mig, så säg det. För det syns tydligt på era ansikten att ni inte litar på mig längre. Vet inte vad jag har gjort. Nej, för jag har inte gjort nåt fel!
Dom anklagar mig för ingenting medans det är dom andra som är dumma mot mig.
Varför fattar dom inte? Varför låter dom mig inte bara vara, precis som dom gjorde efter branden. Jag vill vara ifred. Jag funderade på att gå upp till tomten idag, och bara gråta ut!
Precis som jag vill göra. Jag håller allt mitt gråt inne. Men min kusin Alexander kom så jag kunde inte gå dit. Men jag går dit imorgon kanske då. Om jag inte åker till Gävle med Valle.:)
Men... förstör inte mitt liv!
Ni vet att jag hatar folk som viskar, endå viskar ni som fan. Och era viskningar er om mig.
Fatta hur jävla ledsen jag blir!?
Ahh, och sen kommer ni och stör mig, men endå är det jag som får skäll för jag är sur?
Vafan har ni för problem!?
Huset börjar komma upp i minnet igen. Varför?
Jag fattar inte varför det kommer upp, och bara förstör allting!
Jag vill vara glad, men jag kan inte. Jag har låtsas varit glad för länge. Jag kan inte le och skratta längre. För jag vill inte, jag kan inte!
Jag kommer förstöra allting när Aimee är här. Jag kommer förlora henne. Om jag förlorar henne, har livet ingen mening. Jag skiter fullständigt i vad ni tycker om mig nu. Ni kan vell lika gärna slut läsa det här om ni tycker fel om mig. Istället för att klaga.
Vill bara skrika ut, grina hela natten. Vill bara krossa nånting!
Jag kommer säkert gå ut snart, sätta mig vid vattnet och gråta. Tänka på allt gott och ont jag har varit med om. Men jag tänker inte ge upp! Jag tänker inte förlora mot den som vill att jag ska förlora. Jag förlorar inte så lätt.
Skrev en dikt till Aimee, kanske i förrgår. Lägger upp den nu!
Jag bryr mig inte om du tycker den är dålig. För jag bara skrev nånting. Som kommer från mitt hjärta!
---
Du är en ängel, varför vet du inte det?
Du är ett mirakel, varför förstår du inte det?
Du är en kämpe, varför fattar du inte det?
Du är den som håller mig uppe.
Du är den som får mig att le. Får mig att sluta fejka, med dig kan jag vara ärlig.
Hur ärlig jag än är, så finns du alltid där. Jag oroar mig ofta om du skulle lämna mig.
Om du skulle svika mig som alla andra.
Jag säger det till dig, du övertalar mig att du aldrig kommer försvinna från mig.du.lovar.
Jag tror dig, jag tror på ditt löfte. Har jag någonsin gjort det?
Jag tror inte på löften längre, men ditt är trovärdigt.
Du menar det verkligen.
Du är inte som alla andra.
Med dig känner jag mig älskad.
Du kan känna dig saknad.
En dag utan dig är som, är som ett liv utan mening, ett liv i helvetet, ingen luft att andas.
Men 4 dagar?
Luften tar snart slut. Snälla rädda mig!
Du är underbar, du är så vacker!
Båda på utsidan och på insidan.
Jag är inte värdig dig.
Du är allt, vacker,fin,underbar allt. Du är gåva från himlen.
Jag har alltid trott vad som finns i slutet av regnbågen.
Det verkar så vackert där, där var du. Jag har nått slutet på regnbågen.
Du är slutet av regnbågen. Du är den vackra ängeln, som jag alltid försökt att hittat.
Och nu äntligen har jag hittat dig.
Det tog mig 12år att hitta dig. Och det var det värd, för en bättre än dig går inte att hitta.
Ingen kan jämföras med dig.
Jag Älskar dig, Aimee.
---
Nu för tiden, så är det en konstig känsla som jag hatar. Känslan är konstig, lite ledsen. En känsla som ingen kan hjälpa mig med. En känsla som inte jag vet nånting om. Den här känslan går inte att få bort. För jag vet inte vem som gör mig så ledsen, så jag får det känslan.
Dom som gör mig mest ledsen är mamma och pappa. Känns som om ingen är stolt över mig. Dom säger varje dag "Jag älskar dig, du är mitt allt!"... men jag har börjat tvivla på att dom verkligen älskar mig. Kanske bara nu jag känner så. Men endå försöker dom dölja saker för mig.
Dom viskar till varandra och tror jag inte hör. Dom tror jag inte blir ledsen, men jag blir bara mer ledsen när dom viskar och pratar massvis om mig med varandra. Dom fattar inte på mig.
Dom frågar alltid vem det är som gör mig ledsen, det första dom frågar är "har du bråkat med nån på internet?" alltså... det är inte det!
bara för jag har bråkat med vissa personer på internet så betyder det att jag inte alltid bråkar.
Om ni inte litar på mig, så säg det. För det syns tydligt på era ansikten att ni inte litar på mig längre. Vet inte vad jag har gjort. Nej, för jag har inte gjort nåt fel!
Dom anklagar mig för ingenting medans det är dom andra som är dumma mot mig.
Varför fattar dom inte? Varför låter dom mig inte bara vara, precis som dom gjorde efter branden. Jag vill vara ifred. Jag funderade på att gå upp till tomten idag, och bara gråta ut!
Precis som jag vill göra. Jag håller allt mitt gråt inne. Men min kusin Alexander kom så jag kunde inte gå dit. Men jag går dit imorgon kanske då. Om jag inte åker till Gävle med Valle.:)
Men... förstör inte mitt liv!
Ni vet att jag hatar folk som viskar, endå viskar ni som fan. Och era viskningar er om mig.
Fatta hur jävla ledsen jag blir!?
Ahh, och sen kommer ni och stör mig, men endå är det jag som får skäll för jag är sur?
Vafan har ni för problem!?
Huset börjar komma upp i minnet igen. Varför?
Jag fattar inte varför det kommer upp, och bara förstör allting!
Jag vill vara glad, men jag kan inte. Jag har låtsas varit glad för länge. Jag kan inte le och skratta längre. För jag vill inte, jag kan inte!
Jag kommer förstöra allting när Aimee är här. Jag kommer förlora henne. Om jag förlorar henne, har livet ingen mening. Jag skiter fullständigt i vad ni tycker om mig nu. Ni kan vell lika gärna slut läsa det här om ni tycker fel om mig. Istället för att klaga.
Vill bara skrika ut, grina hela natten. Vill bara krossa nånting!
Jag kommer säkert gå ut snart, sätta mig vid vattnet och gråta. Tänka på allt gott och ont jag har varit med om. Men jag tänker inte ge upp! Jag tänker inte förlora mot den som vill att jag ska förlora. Jag förlorar inte så lätt.
Skrev en dikt till Aimee, kanske i förrgår. Lägger upp den nu!
Jag bryr mig inte om du tycker den är dålig. För jag bara skrev nånting. Som kommer från mitt hjärta!
---
Du är en ängel, varför vet du inte det?
Du är ett mirakel, varför förstår du inte det?
Du är en kämpe, varför fattar du inte det?
Du är den som håller mig uppe.
Du är den som får mig att le. Får mig att sluta fejka, med dig kan jag vara ärlig.
Hur ärlig jag än är, så finns du alltid där. Jag oroar mig ofta om du skulle lämna mig.
Om du skulle svika mig som alla andra.
Jag säger det till dig, du övertalar mig att du aldrig kommer försvinna från mig.du.lovar.
Jag tror dig, jag tror på ditt löfte. Har jag någonsin gjort det?
Jag tror inte på löften längre, men ditt är trovärdigt.
Du menar det verkligen.
Du är inte som alla andra.
Med dig känner jag mig älskad.
Du kan känna dig saknad.
En dag utan dig är som, är som ett liv utan mening, ett liv i helvetet, ingen luft att andas.
Men 4 dagar?
Luften tar snart slut. Snälla rädda mig!
Du är underbar, du är så vacker!
Båda på utsidan och på insidan.
Jag är inte värdig dig.
Du är allt, vacker,fin,underbar allt. Du är gåva från himlen.
Jag har alltid trott vad som finns i slutet av regnbågen.
Det verkar så vackert där, där var du. Jag har nått slutet på regnbågen.
Du är slutet av regnbågen. Du är den vackra ängeln, som jag alltid försökt att hittat.
Och nu äntligen har jag hittat dig.
Det tog mig 12år att hitta dig. Och det var det värd, för en bättre än dig går inte att hitta.
Ingen kan jämföras med dig.
Jag Älskar dig, Aimee.
---
